Frågor och svar om Sverigeförhandlingens slutrapport

Vad har Sverigeförhandlingens uppdrag varit?
Uppdraget har varit att avtala om ökat bostadsbyggande och utbyggnad av ny infrastruktur. Det har inneburit ett helhetsperspektiv på planering av infrastruktur och bostäder. Utgångspunkten för förhandlingarna har varit att finna ett gemensamt intresse för resultatet på såväl nationell, regional som lokal nivå.

Huvudpunkterna i Sverigeförhandlingens uppdrag har varit att:

• ta fram förslag till principer för finansiering samt förslag till utbyggnad för att möjliggöra ett snabbt ge­nom­förande av Sveriges första höghastighetsjärnväg mellan Stockholm–Göteborg och Stockholm–Malmö;
• analysera förutsättningarna för att stärka järnvägsförbindelserna mellan den nya höghastighetsjärnvägen och norra Sverige;
• ingå överenskommelser om utbyggd kollektivtrafik, ökat bostadsbyggande och cykelobjekt i storstäder;
• analysera och pröva möjliga finansieringslösningar för en östlig förbindelse i Stockholm;
• ta initiativ till och föra samtal med företrädare för Danmark om ytterligare en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark.
• att i anslutning till förhandlingen om höghastighetsjärnväg analysera möjligheter att utnyttja järnvägens bygg- och servicevägar som cykelbanor samt åtgärder för att öka tillgängligheten för cyklister i anslutning till stationerna längs de nya stambanorna.

När och hur startade arbetet?
Regeringen beslutade 1 juli 2014 att tillsätta en särskild utredare som skulle fungera som förhandlingsperson i kommittén för utbyggnad av nya stambanor samt åtgärder för bostäder och ökad tillgänglighet i storstäderna (dir 2014:106), numera kallad Sverigeförhandlingen. HG Wessberg och Catharina Håkansson Boman utsågs till förhandlingspersoner. Den 17 juli 2014 beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv för att främja cykling (dir 2014:113).

Hur har arbetet bedrivits?
Grunden i Sverigeförhandlingens arbetssätt har varit samverkan mellan stat, region/landsting och kommun genom en värdeskapande förhandlingsmodell som baseras på nyttor. En värdeskapande förhandling innebär att man i stället för att ha fördelning av kostnader som utgångspunkt diskuterar parternas olika intressen och söker den mest värdefulla lösningen för alla parter. Det sammanlagda resultatet blir då totalt sett större än parternas enskilda delar. Med ett transparent förhållningssätt skapas ett långsiktigt ansvarsta­gande för det gemensamma samhällsbygget.

De nyttor som vi utgått från i förhandlingarna är bostadsnyttor, restidsnyttor, arbetsmarknads- och näringslivsnyttor, miljönyttor samt sociala nyttor.

Vad är resultatet angående höghastighetsjärnvägen?
Sverigeförhandlingen har för statens räkning tecknat avtal med kommuner och regioner längs den framtida höghastighetsjärnvägen – Södertälje, Trosa, Nyköping, Norrköping, Linköping, Tranås, Jön­köping, Värnamo, Hässleholm, Lund och Borås kommun. De regioner som avtal slutits med är Sörmland, Östergötland, Jönköping, Skåne och Västra Götaland.

Avtalen om­fattar åtaganden om att medfinansiera höghastighetsjärnvägen om sam­manlagt 1 241,5 miljoner kronor och om att upp­föra 92 270 nya bostäder. I avtalen regleras även stationslägen, åtagande om att sprida nyttorna till regionen, uppföljningsorganisation m.m.

Med en höghastighetsjärnväg knyts hela södra Sverige ihop. Tio miljoner människor i triangeln Stockholm-Göteborg-Malmö/Köpenhamn kommer att kunna nå varandra inom 2-3 timmar. På spåren kommer det att köras både höghastighets­tågstrafik (320 km/h) och snabb storregional tågtrafik (250 km/h). Tåg utan uppehåll på mellanliggande stationer ska kunna köra sträckan Stockholm–Göteborg på två timmar och Stockholm–Malmö på två och en halv timmar. Minst 98 procent av tågen på de nybyggda sträckorna ska komma fram i rätt tid.

Vad är resultatet av storstadsförhandlingarna?
Resultatet är rekordstora satsningar på kollektivtrafik och bostadbyggande i våra tre storstadsregioner. Avtalen har tecknats mellan Sverigeförhandlingen och kommunerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Huddinge, Täby, Vallentuna, Öster­åker, Solna, Lund, Helsingborg samt Stockholms läns lands­ting, Västra Götalandsregionen och Region Skåne. Avtalen reglerar finansierings- och utbyggnadsansvar, funktioner, tidplan, investeringskostnad samt fortsatt samverkan via styrelser.

Totalt kommer 193 130 bostäder att byggas som en följd av storstadspaketen. De innehåller också infrastrukturobjekt till en total investeringskostnad om 38,4 miljarder kronor varav 36,6 miljarder kronor i kollektivtrafikobjekt och 1,75 miljarder kronor i cykel­objekt (i prisnivå januari 2016). Det handlar om allt från ny tunnelbanelinje mellan Älvsjö och Fridhemsplan i Stockholm till BRT-lösningar i Skåne och linbana i Göteborg samt totalt 13,8 mil ny cykelbana i våra tre storstadsregioner.

Avtalen för Stockholms län omfattar fyra kollektivtrafikobjekt till en investeringskostnad om 25,1 miljarder kronor, 100 370 nya bo­stä­der och 30 cykelobjekt till en investeringskostnad om 477,5 miljoner kronor. De avtalade kollektivtrafikobjekten är en ny tunnelbane­linje mellan Älvsjö och Fridhemsplan, utbyggd Spårväg syd, för­längd Roslagsbana till City via Odenplan samt en ny tun­nelbane­station i Hagalund.

Avtalen för Västra Götalands län omfattar fyra kollektivtrafik­objekt till en investeringskostnad om sju miljarder kronor, 45 680 bostäder samt åtta cykelsatsningar till en investeringskostnad om 241 miljoner kronor. De avtalade kollektivtrafikobjekten är en ny spårväg under Göta älv i kombination med en ny BRT–linje (Bus Rapid Transit) , linbana samt två BRT–linjer.

Avtalen för Skåne län omfattar tolv kollektivtrafikobjekt till en investeringskostnad om 4,5 miljarder kronor, 47 080 bostäder samt cykelsatsningar till en investeringskostnad om 1 miljard kronor. Kollektivtrafikobjekten i Malmöavtalen är Malmöpendeln och åtta stadsbusslinjer som ska försörjas med el, varav fyra är s.k. BRT–linjer. I Lund innehåller avtalen en spårväg från Centralsta­tionen till ESS (European Spallation Source) vid stadsdelen Brunnshög. Avtalen med Helsing­borg innehåller två nya BRT-linjer. Linjerna går mellan Berga och Ättekulla samt mellan Västergård och Ramlösagården och kan på sikt utvecklas till spårväg. LÄs mer här och här.

Utbyggnaden av kollektivtrafik beräknas bidra till stora res­tidsnyttor och betydande restidsvinster och är en förutsättning för att de planerade bostadsutbyggnaderna ska komma till stånd och därmed även möjligheterna att skapa täta och hållbara stadsmiljöer.

Varför ska Sverige bygga en höghastighetsjärnväg?
Sverige behöver bygga nya järnvägsspår. Södra och Västra stambanan har snart nått sitt kapacitetstak samtidigt som efterfrågan på person- och godstrafik fortsätter att öka. Att hitta utrymme för underhåll blir allt svårare och effekten är ett sårbart system med stora störningar.

De nya spåren minskar trycket på de gamla banorna och ökar punktligheten i hela systemet. Men att vi bygger ut med höghastighetståg ger också samhällsutvecklande effekter som inget annat trafikslag kan ge. De höga hastigheterna förstorar arbetsmarknadsregionerna och ökar möjligheterna att bo och arbeta där man vill. Med större marknader får företag lättare att växa. Möjligheten att nå klimatmålen ökar då tåget blir ett pålitligt val för gods och ett självklart alternativ för resenärer som tidigare tagit flyget.

Hur och när ska den nya järnvägen byggas ut?
Enligt Sverigeförhandlingens utbyggnadsstrategi bör hela systemet Stockholm–Göteborg och Stockholm–Malmö byggas snabbt och i huvudsak samtidigt. Båda sträckorna bör vara färdigställda cirka 2035, eller så fort som det är möjligt med tanke på teknik och den legala planeringsprocessen. Den snabba utbyggnads­takten motiveras av att nyttorna för samhället snabbt ska kunna reali­seras samt att behovet av kostnadsdrivande provisorier minskar. En snabb utbygg­nad av höghastighetsjärnvägen bidrar dessutom till att nå Sveriges klimatmål.

Varför är höga hastigheter viktigt?
Varje minut som kapas i restiden har betydelse för att vi ska få ut höghastighetsjärnvägens nyttor och klimateffekter. Det handlar exempelvis om förstoring av arbetsmarknadsregioner och konkurrens med inrikesflyget. Därför förordar Sverigeförhandlingen att höghastighetsspåren byggs för hastigheter om 320 km/tim.
Att bygga för 320 km/tim handlar också om att ta höjd för framtiden och den standard som kan tänkas råda när banorna står klara. Höghastighetståg har internationellt funnits i mer än 50 år och idag bygger få länder för lägre hastigheter än 300 km/tim. High Speed 2 i Storbritannien byggs t ex för 400 km/tim.

Hur ska höghastighetsjärnvägen finansieras?
Investeringskostnaden för höghastighetsjärnvägen beräknas till 230 miljarder kronor i prisnivå 2015–16. Vår bedömning är att det finns möjlighet att reducera kostnaderna.

Vi föreslår att byggandet av höghastighetsjärnvägen ska finan­sieras via ett eget anslag. Anslaget ska finansieras genom ett lån i Riksgälden.

Vad innebär Sverigeförhandlingens förslag om gröna obligationer?
Det finns ett växande intresse för hållbara investeringar. Marknaden för gröna obligationer växer och kan användas för investeringar i rena transporter. Vi föreslår att Riksgälden får i uppdrag att utvärdera möjligheterna att en del av upplåningen till höghastighetsjärnvägen sker i form av gröna obligationer.

Hur ska det framtida arbetet med höghastighetsjärnvägen organiseras?
För att skapa transparens och tydlighet föreslår vi att arbetet med höghastighetsjärnvägens planering och utbyggnad bedrivs inom en egen projektorganisation. Den bör utgöra en egen organisatorisk enhet, som exempelvis kan ingå i en befintlig myndighet eller utformas som ett projektbolag i form av ett helägt statligt bolag.

Kan Sverigeförhandlingens arbetsmetod användas i andra sammanhang?
Sverigeförhandlingen föreslår att den förhandlingsmodell som har tillämpats ska fortsätta användas i förhandlingar mellan staten, kommuner och regioner samt att den ska utvärderas under de närmsta 3–5 åren. Vi föreslår också att ett utvecklingsarbete sker av metoder för nytto­beräkningar som ligger till grund för den värdeskapande förhand­lingsmodellen samt att detta utvecklingsarbete sker tillsammans med Trafikverket och SKL.

Vad rekommenderar Sverigeförhandlingen angående Östlig förbindelse?
Sverigeförhandlingen har haft i uppdrag att analysera och pröva möjliga finansieringslösningar för Östlig förbindelse, och tittat på finansiering med statliga anslag, medfinansiering, finansiering via brukaravgifter samt trängselskatt. I september 2017 avbröt dock Sverigeförhandlingen förhandlingen efter negativt besked från Stockholms stad angående finansiering.

Sverigeförhandlingens bedöm­ning är att det är angeläget att Trafikverket fortsätter den samord­nade plane­ringen av Östlig förbindelse. Ringen runt Stockholm behöver fortfarande knytas samman. Detta behov kommer nu att kvarstå. För att Stockholmsregionen ska kunna fortsätta växa på ett hållbart sätt behövs flera parallella system för säväl kollektivtrafik och cykel för vägtrafik. Östlig förbindelse behövs för att minska sårbarheten i systemet och mildra konsekvenserna när något händer, för att förbättra tillgängligheten i regionens östra delar samt för att få bort trafik från innerstaden och skapa förutsättningar för tung trafik och farligt gods ska kunna ledas runt staden.

I slutrapporten föreslås därför att reger­ingen ska låta 300 miljoner kronor av befintliga två miljarder kronor vara kvar för plane­ring av Östlig förbindelse i nationell plan för transportsystemet 2018–2029. Läs mer om Östlig förbindelse här.

Vad är resultatet av uppdraget om en ny fast förbindelse mellan Sverige och Danmark?
I Sverigeförhandlingens uppdrag har ingått att ta initiativ till och föra samtal med företrädare för Danmark om ytterligare en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark och att lämna ett förslag på fortsatt hantering av frågan.

Analysen har visat att kapaciteten på Öresundsbron räcker ett bra tag framöver, men en ny fast förbindelse mellan Sverige och Danmark kan ge positiva effekter så som större arbetsmarknad och ökat bostadsbyggande. Sverigeförhandlingen har därför träffat en överenskommelse med Danmark om att genomföra en strategisk analys av de nyttor en eventuell fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör kan ge. Den ska bl.a innehålla förslag på ett trafikupplägg över Öresund med såväl Öresundsbron som ny förbindelse, lämpliga finansieringsupplägg/möjligheter samt redogörelse för samhällsekonomi och övriga nyttor.

Sverigeförhandlingen föreslår att reger­ingen anslår motsvarande fem miljoner danska kronor för den strategiska analysen under perioden 2018–2020. Den svenska regeringen kommer i fortsättning att hantera och besvara frågor kring det fortsatta arbetet. Läs mer om Danmarksuppdraget här.

Dela: