Sverigeförhandlingen får ofta frågan ”Varför planeras det inte för magnetbanor när man nu ändå ska bygga helt nya järnvägar?”. Här ska vi försöka beskriva varför det inte är aktuellt att bygga magnetbanor i Sverige inom ramen för vårt uppdrag.
Med magnetbanor finns möjlighet till mycket höga hastigheter, och därmed korta restider mellan de städer som har stationer längs en sådan bana. I Japan pågår provdrift, och där har man på en kortare sträcka kommit upp i hastigheter över 600 km/h. Tveklöst är det ett exempel på en styrka med den tekniska lösningen.
Men det finns också svagheter med magnetbanor som gör att detta inte är aktuellt för Sverige. Om tågen inte kan fortsätta ut på det konventionella järnvägsnätet måste de nya järnvägarna byggas ända in i centrala Stockholm, Göteborg och Malmö (om inte stationerna ska ligga en bit utanför). Dessutom kan tågen inte fortsätta mot till exempel Arlanda, Uppsala, Kastrup, Köpenhamn eller Hamburg, med mindre än att magnetbanorna byggs ända dit. I Sverigeförhandlingens direktiv är det tydligt att de nya höghastighetsjärnvägarna ska kunna integreras i det befintliga järnvägs- och transportsystemet i punkter där dessa möts.
Dessutom är tekniken oprövad. Så vitt vi vet finns endast en sådan järnväg i drift, och på en cirka 30 km lång sträcka till flygplatsen i Shanghai. Därutöver pågår tester i Japan, och det är där man uppnått hastigheter på lite drygt 600 km/h. I Japan planeras att bygga en magnetbana Tokyo-Nagoya med senare förlängning till Osaka. Sträckan Tokyo-Osaka är cirka 500 km lång.
Utredningar av magnetbanor har också skett i till exempel Tyskland, men har inte lett till att man gått vidare med det. Det faktum att magnetbanor ännu är rätt oprövade för med sig ett antal osäkerheter. Hit hör frågor som hur lång tid det tar innan tekniken är tillräckligt färdigutvecklad och hur stora kostnaderna verkligen blir – i Japan är kostnaderna för denna typ av järnväg skyhöga.
Vidare innebär de riktigt höga hastigheterna att antalet mellanliggande stationer rimligen måste minimeras. Annars faller fördelen med de riktigt höga hastigheterna.
Dessa svagheter och osäkerheter gör att Sverigeförhandlingen bedömt att denna nya teknik inte ryms inom vårt uppdrag.
