Detta är en debattartikel publicerad i Dagens Samhälle den 4 september.
Trafikverkets förslag skapar osäkerhet för stora delar av södra Sverige många år framöver och riskerar att stjälpa det samhällsbygge, med bland annat 100 000 nya bostäder, som redan startat. Så, håll fast vid den höga hastigheten, och bygg ut snabbt.
Trafikverket har nu överlämnat sitt förslag till nationell plan för transportsystemet till regeringen. Här föreslår Trafikverket att hela höghastighetsjärnvägssystemet ska byggas för 250 km i timmen i stället för de planerade 320 km i timmen. Huvudskälet är den långsamma utbyggnadstakten som blir följden av att bygga banan etappvis.
Sverigeförhandlingens rekommendation är att hålla fast vid den höga hastigheten och bygga ut banan snabbt. Annars förlorar vi en stor del av samhällsnyttorna och skapar osäkerhet för samhällsutvecklingen i stora delar av södra Sverige många år framöver.
Sverigeförhandlingen tillsattes i juli 2014 för att möjliggöra ett snabbt genomförande av nya stambanor. Skälet till utbyggnaden är bland annat den ökade järnvägstrafiken. Svenskarna åker tåg som aldrig förr och prognoserna visa på en fortsatt ökning. I dag är Stockholm-Göteborg tillsammans med sträckan Milano-Rom Europas mest trafikerade långväga tåglinje. Kapacitetsbristen på Västra och Södra stambanan gör systemet känsligt för störningar, påverkar punktligheten och gör det svårt att öka tågtrafiken. Att vi behöver nya spår är alla överens om och med nya stambanor ökar den samlade järnvägskapaciteten avsevärt.
Höghastighetsjärnvägen knyter ihop de tre storstadsregionerna och de mellanliggande regionerna. De höga hastigheterna för såväl långväga som regionalt resande ger förutsättningar för regionförstoring i en helt ny skala. Ju högre hastigheter desto större arbetsmarknadsregioner. Hastigheten har också betydelse för att kunna konkurrera med flyget vilket får en stor klimateffekt.
Sverigeförhandlingen har förhandlat med kommunerna längs den nya höghastighetsjärnvägen om medfinansiering, bostadsbyggande och stationsläge. I dag har vi överenskommelser om över 100 000 bostäder. Många olika aktiviteter pågår redan runt om i landet och förväntningarna är stora. Samhällsbygget har redan startat.
Kommunernas utvecklingsarbete måste fortgå och inte hämmas av osäkerhet kring när de nya spåren kommer på plats. Den långa utbyggnadstakten innebär att planeringen blir utdragen i tiden och breda utredningskorridorer lägger sig som en död hand över stora ytor där spår ska dras och stationer placeras. Det skapar osäkerhet kring bostadsbyggandet och stadsutveckling.
Problemet ligger i att utbyggnaden ska ske etappvis och rymmas i de årliga anslagen som fördelas mellan alla viktiga investeringar i infrastruktur på både vägar och järnvägar. I praktiken betyder det att det kommer dröja mycket lång tid innan hela järnvägssystemet är på plats.
Sverigeförhandlingen anser därför att höghastighetsjärnvägen bör finansieras med en blandning av statliga anslag, kommunal medfinansiering, och lån i Riksgälden. Tidsproblematiken försvinner och kommuner, regioner och investerare runt om i landet kan fortsätta sin planering och fullfölja sina lokala investeringar. Då får vi snabbt ut hela nyttan.
Förslaget till nationell transportplan innebär dock att det råder en gemensam uppfattning mellan regeringen, Trafikverket och Sverigeförhandlingen om att det behövs en ny höghastighetsjärnväg i Sverige. Den remissomgång som nu startar blir viktig för regeringens ställningstagande. Vi överlämnar vår slutrapport till regeringen i december, och det blir ytterligare ett viktigt underlag inför regeringens beslut i vår om höghastighetsjärnvägens framtid.
Förutsägbarhet och transparens är en viktig förutsättning för att alla – regioner, kommuner och privata aktörer ska kunna dra åt samma håll och bidra till samhällsutvecklingen.
HG Wessberg
förhandlingsperson Sverigeförhandlingen
Catharina Håkansson Bohman
förhandlingsperson Sverigeförhandlingen
Inlägget kan läsas i Dagens Samhälle här.
