Utbyggnaden av höghastighetsjärnvägen kommer att beröra landskap och tätorter med olika karaktär och varierande förutsättningar. Utgångspunkten är att den ska utformas så att den samspelar med sitt omgivande landskap. Då kan önskade karaktärer och funktioner i landskapet bestå, utvecklas eller tillföras och de nationella miljömålen kan uppfyllas.
Även om höghastighetsjärnvägen i sin helhet ska planeras för tåg som kan köra i 320 km/h finns passager som är extra känsliga eller komplicerade och där särskilda hänsyn måste tas. Sverigeförhandlingens mål vad gäller hastigheten är att det ska vara möjligt att åka tåg mellan Malmö och Stockholm på två och en halv timme och mellan Göteborg och Stockholm på två timmar, i kombination med snabba storregionala tåg som stannar på fler stationer. Når vi hastighetsmålen kommer fler att välja tåget i stället för flyg eller bil, arbetsmarknadsregionerna förstoras, möjligheterna att arbetspendla ökar och kompetensförsörjning underlättas för företag och verksamheter. För detta krävs tåg som långa sträckor går i 320 km/h, men det finns också utrymme för viss anpassning av hastigheten där förhållandena kräver det. Sådana exempel kan vara naturvärden eller kulturvärden. Exakt vilka platser det kommer att handla om går inte att säga idag, utan det kommer att ingå i Trafikverkets fortsatta utredningar.
För att tåg ska kunna köra i 320 km/h krävs att höghastighetsjärnvägen har kurvor med stora kurvradier. En sådan storskalig och styv anläggning kräver också anpassningar och förändringar i det berörda landskapet. Åtgärder behövs i varierande grad för att åstadkomma ett bra samspel mellan anläggning och landskap.
Trafikverket arbetar med landskapskaraktärsanalyser för de delar av höghastighetssystemet som befinner sig i den mycket tidiga planeringen och hanterar stora geografiska områden. Analyserna ger en samlad bild av det specifika landskapets känslighet för en höghastighetsjärnväg samt vilken potential som finns för åtgärder som stärker landskapet. Fokus riktas mot ”hur gör vi på bästa sätt här?” snarare än ”vad måste vi undvika?” Planeringen blir då mer proaktiv och inriktad mot att skapa en bra helhetslösning.
Just nu pågår en diskussion om vilken hastighet höghastighetsjärnvägen ska byggas för – 320 eller 250 km/h. Huruvida en lägre hastighet för hela systemet skulle påverka möjligheterna till större landskapsanpassning är oklart eftersom det inte har utretts av Trafikverket, men skillnaden kommer sannolikt att vara mycket marginell. Däremot vet vi att de korta restider Sverigeförhandlingen har som mål, vilket förutsätter långa sträckor med 320 km/h, är avgörande för att vi ska få ut järnvägens alla samhällsnyttor och klimateffekter.
