Under två år har forskare från bland annat KTH följt Sverigeförhandlingen för att se hur erfarenheterna från arbetet kan användas i framtida förhandlingar. Nu är deras rapport klar och publicerad.
Hösten 2015 gav Trafikverket Göran Cars och Carl-Johan Engström, professorer vid KTH och Charlotta Fredriksson, tekn. dr, uppdraget att bedriva följeforskning om Sverigeförhandlingen, dvs. att studera processen medan den pågår. Fokus har legat på förhandlingen om höghastighetsjärnvägen och på förhandlingarna med storstäderna om kollektivtrafik och bostadsbyggande.
Syftet har inte varit att utvärdera Sverigeförhandlingens resultat, utan att följa förhandlingsarbetet och utifrån de erfarenheterna föreslå hur framtida förhandlingar kan bedrivas effektivt, hur de kan bidra till regional och lokal samhällsutveckling, och hur de kan ges en mer formell form inom samhällsplaneringen.
Forskarna skriver i sin rapport att Sverigeförhandlingen har blivit skolbildande genom att introducera en strukturerad förhandlingsprocess, och menar att detta vidgat insikten om den potential förhandlingar har för samhällsplanering. En av deras slutsatser är att projektet visat på behovet av en tydligare integration mellan infrastruktursatsningar, stadsutveckling och bostadsbyggande.
En annan central del i arbetsprocessen som de anser bör tas till vara och utvecklas är den värdeskapande förhandlingsmetoden, där begreppen nytta och kostnad kopplats samman. Här föreslår de bland annat att nyttoanalyserna utvecklas mer, särskilt när det gäller social och regional nytta. Samtidigt uttrycks kritik i rapporten om hur olika nyttor värderas och hur de ska ställas mot varandra.
Förhandling är enligt forskarna det ’nya normala’, och de anser att detta tydligare behöver återspeglas i regelverk och att metoden bör få en mer formell roll. Komplexa samhällsbyggnadsprojekt där staten och kommuner är ömsesidigt beroende av varandra för ett effektivt genomförande är exempel på tillfällen där de menar att förhandling bör användas. Forskarna föreslår formalisering av en förhandlingsprocess i fyra faser: för-förhandling, förhandling, formaliser och post-förhandling. Inte minst den långsiktiga vården av tecknade avtal är av stor vikt.
Vidare anser de att det är angeläget att systematiskt studera stationsortens relationer till grannkommuner och den omkringliggande regionen (ett arbete som inte ingått i utredningsdirektiven till Sverigeförhandlingen). Sådana studier anser forskarna skulle ge ett förbättrat kunskapsunderlag för att allokera andra infrastruktursatsningar och investeringar på ett sätt som är optimalt för regionens utveckling.
De ekonomiska förutsättningarna under förhandlingarna beskrivs i rapporten som oklara. En orsak till osäkerheten är regeringens ställningstagande till det framtida genomförandet av höghastighetsjärnvägen i infrastrukturpropen oktober 2016. Många informanter med bred erfarenhet av infrastrukturplanering understryker att förhandlingsuppgörelserna därmed står på lös grund och att systemnyttan minskar eller helt enkelt försvinner om inte länkarna (Stockholm-Göteborg respektive Stockholm- Malmö) fullföljs i sin helhet.
Forskarna menar att om det inte finns politisk kraft att ta beslut om en förutsägbar finansiering och en tidplan för höghastighetsjärnvägen, kan den nuvarande osäkerheten medföra allvarlig skada för den nationella infrastrukturplaneringen och statens trovärdighet i förhållande till kommunsfären.
I Sverigeförhandlingens slutrapport som överlämnas till regeringen i slutet på december återkommer vi till flera av de frågor som följeforskarna har tagit upp i sin rapport.
Rapporten ”Sverigeförhandlingen och sedan? Slutrapport från följeforskningen” kan laddas ner här.
