I mitten av januari spenderade delar av Sverigeförhandlingens kansli några dagar i London. Dit åkte vi bland annat för att träffa High Speed 2, som förbereder för byggandet av ny höghastighetsjärnväg mellan London och Birmingham (och enligt plan därefter vidare till Leeds och Manchester). Med på resan var representanter från både Näringsdepartementet och Trafikverket.
Stationsutveckling på King’s Crosss och St Pancras Station
Första dagen i den engelska huvudstaden träffade vi bland annat LCR (London and Continental Railways). De var involverade i Englands första satsning på höghastighetsjärnväg mellan London och Engelska kanalen (High Speed 1) som färdigställdes år 2007. Här visade LCR också vad de gjort och gör för stationen King’s Cross och St Pancras Station där höghastighetstågen kommer in från Paris och Bryssel.
Området håller på att omvandlas. LCR har satsat på en blandning av nytt, högt och tätt samt bevarande och kompletterande av äldre industribyggnader. Det byggs såväl kontor som bostäder. Bland det första som byggdes var lokaler för designutbildning och subventionerade bostäder. Nu har flera stora bostads- och kontorsfastigheter blivit färdiga, fastighetspriserna har dubblerats och Google med flera har flyttat in.
Ny satsning på höghastighetsjärnvägar
Dag två spenderades på High Speed 2 som planerar för den nya höghastighetsjärnvägen. Byggstarten förväntas bli i slutet på 2016 för fas 1. Under en späckad dag lärde vi oss mycket om hur de arbetar i England med planeringen av de nya järnvägarna. Vi fick också lyssna på erfarenheter från High Speed 1. När det gäller High Speed 2 ska den första etappen mellan London och Birmingham vara klar år 2026 och år 2033 ska höghastighetstågen rulla hela vägen från London till Leeds samt London till Manchester. Fas 2 till Leeds och Manchester är ännu inte beslutad och har inte kommit lika långt i planeringsprocessen.
I England bygger de ut höghastighetsjärnvägarna för att öka kapaciteten i systemet. Tågresandet och pendlandet har ökat och ökar stadigt även under lågkonjunkturen. De har också kommit till den punkten då det inte är möjligt att ytterligare förbättra det befintliga systemet. Detta är en satsning för hela landet, men framför allt förväntas det bli ett stort lyft för de mellersta och norra delarna.
Var placeras stationerna?
Det är planerat två stationer i London. Euston är slutstation och Old Oak Common blir en nyetablerad station med bytesmöjlighet till Crossrail (och därmed tillgänglighet till Heathrow). Crossrail är en ny dubbelspårig pendeltågstunnel som just nu byggs under centrala London. Den går i öst-västlig riktning mot förorterna och ska vara klar 2018-2019. Också i Birmingham planeras två stationer – en inne i staden och en utanför. High Speed 1:s slutstation St Pancras Station och High Speed 2:s slutstation Euston Station ligger på gångavstånd från varandra. Trots det korta avståndet planeras de inte att byggas ihop på grund av kostnadsskäl. Här funderar man på olika lösningar för att resenärerna ska kunna ta sig lätt från den ena stationen till den andra.
High Speed 2 har också en fastighetsavdelning som följer och stödjer arbetet lokalt med att utveckla fastigheterna i och kring stationerna. Arbetet är kopplat till funktionen på platsen och de politiska målen om jobbtillväxt med mera.
Höga krav på höghastighetståg och underlag
Den nya järnvägen byggs för att tågen ska kunna köra i 400 km/h, men i praktiken kommer de endast att köra i 360 km/h tio procent av vägen och i 330 km/h resten. Tågen kommer att vara 400 meter långa och ta upp till 1100 passagerare. I snitt ska det i framtiden gå 18 tåg i timmen och tågen får inte vara senare än 30 sekunder. Det är höga förväntningar som ställer stora krav på leverantörerna av tågen.
Öppenhet och ett gediget underlag är hörnstenar i arbetet för High Speed 2. Den första etappen mellan London och Birmingham är 180 km lång, men totalt har de tittat på mer än 900 km järnväg – det vill säga väldigt många olika sträckningar och deras för och nackdelar.
Spårtaxi på Heathrow
Vi hann också med ett studiebesök på Heathrow där de sedan 2011 kör en spårtaxi mellan flygplatsen och parkeringen. Det är små förarlösa vagnar som går på batterier. Systemet ägs av Heathrow, men sköts för närvarande av en operatör. I dag finns det 21 fordon som trafikerar den korta banan och i snitt väntar resenären i sju sekunder på att ett nytt fordon ska köras fram.
Sammantaget var det riktigt intressanta och lärorika dagar i London och vi fick mycket kunskap som Sverigeförhandlingen tar med sig in i det fortsatta arbetet.
Se bilder från studiebesöket på Flickr.
