Höghastighetsjärnvägen kan byggas billigare. Genom kostnadsreduceringar och en försäljning av Telia kan slutnotan för skattebetalarna hamna under 140 miljarder kronor, skriver H G Wessberg och Catharina Håkansson Boman, Sverigeförhandlingen.
Sverigeförhandlingen arbetar på uppdrag av regeringen med kommuner och regioner för att få till stånd en ny generation järnväg. En central del i vårt arbete är att hitta kostnadseffektiva sätt att genomföra höghastighetsjärnvägen. Trafikverket beräknar i dag kostnaden till 230 miljarder kronor. Det är vår bedömning att det går att begränsa investeringskostnaderna ytterligare, utan att det går ut över de stora nyttor som höghastighetsjärnvägen genererar.
Antalet resenärer och mängden gods på järnväg ökar. Mellan 2003 och 2015 ökade personresorna med 48 procent och godsmängden med 17 procent. Men nu har allt fler delar av stambanorna nått sin kapacitetsgräns. För att järnvägssystemet ska fungera behövs både utökat underhåll på befintliga stambanor och nya spår som avlastar de gamla. Höghastighetsjärnvägen är därmed en nödvändig satsning på mer kapacitet för ökade transporter i hela järnvägsnätet.
På den nya järnvägen ska tågen gå från Stockholm till Göteborg på två timmar och Stockholm till Malmö på två och en halv. Längs sträckningen kommer både höghastighetståg och snabba regionaltåg att stanna. En investering i höghastighetsjärnvägen är en reformering av Sveriges kommunikationer som kommer att påverka bostadsbyggande, näringsliv, arbetsmarknader och vår samhällsplanering för generationer framöver.
För ett år sedan lämnade vi en delrapport om höghastighetsjärnvägens finansiering. Under 2017 fortsätter vårt arbete med att identifiera ytterligare kostnadsreducerande åtgärder. Vi lägger dock redan i dag fram fem förslag till åtgärder som vi avser att gå vidare med.
- Rätt val av byggteknik kan spara miljarder. I en rapport från KTH Järnvägsgruppen bedöms att kostnaden kan reduceras med hela 65 miljarder kronor om spåren byggs med makadam i stället för att fixeras. Det är inte säkert att det är lämpligast med makadamspår längs hela sträckningen, men här kan stora kostnadsbesparingar göras. Vi ger nu Trafikverket i uppdrag att utreda denna möjlighet och att även titta på andra kostnadsbesparingar när det gäller tekniklösningar.
- Avyttra statliga tillgångar. I och med att stora investeringar görs i ny infrastruktur och statens balansräkning expanderar bör man se över statens ägande i sin helhet. Vår uppfattning är att staten bör äga och förvalta sådana tillgångar som marknaden av en eller annan anledning inte kan hantera på ett effektivt sätt. Som exempel kan nämnas att staten äger aktier i Telia för över 60 miljarder kronor. Vi ser goda möjligheter att avyttra tidigare gjorda investeringar i infrastruktur för att investera i en ny generation järnväg.
- Välj rätt sätt att bygga ut. Utbyggnaden bör ske med längre delsträckor från början och antalet tillfälliga lösningar bör begränsas. Kostnaden för provisorier, som till exempel tillfälliga stationer, kan i vissa fall uppgå till 1–2 miljarder kronor styck.
- Ställ högre krav på tågen. Möjligheten att ställa högre krav på höghastighetstågen för att till exempel klara bullernivåer ska undersökas. Detta för att begränsa investeringskostnader i bulleråtgärder längs den långa järnvägssträckningen.
- Pröva offentlig och privat samverkan. Det finns ett intresse från privata investerare och finansiärer att genomföra och finansiera hela eller delar av höghastighetsjärnvägen. Trafikverket utreder på vårt uppdrag om en svensk modell för offentlig–privat samverkan skulle kunna innebära ett mer effektivt genomförande av projektet.
Det går att hävda att Sverige har underinvesterat i infrastrukturen under flera decennier. Byggandet av en höghastighetsjärnväg riskerar därför att skjutas alltför långt på framtiden och delas upp i mindre etapper om den ska belasta budgeten för infrastrukturens utveckling. För att undvika det kan finansiering med lån övervägas. En annan möjlighet är att använda en del av det reformutrymme som varje år finns i statsbudgeten.
Sammantaget skulle våra förslag till kostnadsreduceringar tillsammans med en försäljning av Telia innebära en betydande avlastning på statsbudgeten, så att slutnotan för skattebetalarna skulle hamna under 140 miljarder kronor.
Behoven av att förstärka järnvägskapaciteten är både stora och akuta. Höghastighetsjärnvägen är en central del i ett väl fungerande transportsystem som också leder till över 100 000 nya bostäder och samhällsutveckling. För att Sverige ska få sin första höghastighetsjärnväg så snabbt det går måste investeringen göras på ett klokt och kostnadseffektivt sätt. För det krävs nytänkande.
H G Wessberg
förhandlare, Sverigeförhandlingen
Catharina Håkansson Boman
förhandlare, Sverigeförhandlingen
